Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Prodigal Son | klassisk | joran persson och karin mansdotter | The Christmas Fair | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Sergei Sudeikin
Well-known Russian and emigre Symbolist painter, graphic artist, theater and film designer,1882-1946 was a Russian artist and set-designer associated with the Ballets Russes and the Metropolitan Opera. Having been banned from the Moscow School of Painting, Sculpture and Architecture for his "obscene drawings", Sudeikin joined the Mir Iskusstva movement. His close friends included the poet Mikhail Kuzmin and the impresario Serge Diaghilev, at whose invitation he came to Paris in 1906 for the Salon d'Automne Exhibition, where his work was first shown abroad. In 1907-1918, he was married to actress Olga Glebova (1885-1945), one of the famed beauties of St Petersburg and the closest friend of Anna Akhmatova. Glebova-Sudeikina is the principal character and addressee of Akhmatova's longest work, "The Poem Without Hero" (1940-65). Sudeikin designed the sets and costumes for Diaghilev's production of La trag??die de Salome by Florent Schmitt in 1913, and assisted in the execution of Nicholas Roerich's designs for Stravinsky's The Rite of Spring the same year. By the time of the October Revolution Sudeikin was among the foremost theatrical designers in Russia.
Pietro Paolo Vegli
Pietro Paolo Vegli - Ritratto Del Cardinale Francesco Maidalchini (1621 - 1700)
Charles Jacque
(23 May 1813 - 7 May 1894) was a French painter of animals (animalier) and engraver who was, with Jean-François Millet, part of the Barbizon School. He first learned to engrave maps when he spent seven years in the French Army. Fleeing the Cholera epidemics that besieged Paris in the mid-nineteenth century, Charles Jacque relocated to Barbizon in 1849 with Millet. There, he painted rustic or pastoral subject matter: shepherds, flocks of sheep, pigs, and scenes of farm life. In addition to painting, Jacque was also famous for his etchings and engravings. He, along with Felix Bracquemond and Felix Buhot, is credited with the nineteenth-century revival of seventeenth-century techniques. He began his career as an engraver around 1841 by publishing a series of etchings with Louis Marvy. He followed this work with a serious of engravings based on the works of Adriaen van Ostade, after which he began to create original engravings / artworks. Charles Baudelaire said of him, "Mr. Jacque new reputation will continue to grow always, we hope. His etchings are very bold and his subject matter is well conceived. All that Mr. Jacque does on copper is filled with a freedom and a frankness which reminds one of the Old Masters.