Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | joran persson och karin mansdotter | The Explorer A.E. Nordenskiold | klassisk | Eric XIV, King of Sweden | The Prodigal Son |
Related Artists:
Willem van Aelst
(May 16, 1627 - in or after 1683) was a Dutch artist who specialized in still-life painting with flowers or game. Van Aelst was born in Delft to a family of prominent city magistrates. He learned to paint from his uncle, the still-life painter Evert van Aelst. On 9 November 1643 he enrolled as a master of the Guild of Saint Luke at Delft. Between 1645 and 1649 he lived in France. In 1649 Van Aelst travelled to Florence, where he served as court painter to Ferdinando II de' Medici, grand duke of Tuscany. At this time, the grand duke also employed two fellow Dutchmen Matthias Withoos and Otto Marseus van Schrieck, the latter also a still-life painter who probably influenced Van Aelst's style. In 1656 he returned to the Netherlands to settle permanently in Amsterdam. He became one of the most prominent still-life painters of his generation, which allowed him to live on the Prinsengracht. He must have at Amsterdam died in 1683 or shortly thereafter, as his latest dated work is from that year. Van Aelst taught Rachel Ruysch and several others.
Peter Birmann
Swiss, 1758-1844,He began his career as a portrait painter in Basle and Pruntrut but in 1775 moved to Berne, where he took up landscape painting. From 1777 to 1781 he worked with Johann Ludwig Aberli and was also a colour-printer with the publisher Abraham Wagner (1734-82). In 1781 he went to Rome, where he remained for ten years working for Louis Ducros and for Giovanni Volpato. While in Rome he painted landscapes in watercolour and drew in bistre, using a soft brush and making little use of the pen. He also sketched in the Alban Hills, being particularly attracted to the waterfalls at Tivoli and Terni. He became a member of Goethe's circle in Rome, and, under the influence of its members, he adopted Claude as his model. His watercolours and bistre drawings, enlivened by Greco-Roman or contemporary staffage, became more tranquil, more classical in style and increasingly strengthened with pen outlines. In 1792 he returned to Basle to teach. He soon became an art dealer, opened his own shop and set up his own publishing house, and in 1802 he printed his best-known work, a series of aquatints of Voyage pittoresque de Basle ? Bienne par les vallons de Mottiers-Grandval. From 1802 to 1804 he showed at the annual exhibitions of the K?nstlergesellschaft in Zurich, and in 1804 and 1810 in Berne he exhibited work in oils, a medium that was becoming increasingly important for him. In 1805 he was commissioned by the publishing house of Artaria & Co. in Vienna to sketch the scenery in the region of the north Italian lakes. For the next 30 years he continued to paint and draw, but after 1834 he tended to repeat the locales and compositions of his earlier landscapes.
Henry McCarter
American 1865-1943