Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | klassisk | Eric XIV, King of Sweden | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Albert Baertsoen
Belgian, 1866-1922.Belgian painter and etcher. The son of a successful mill-owner and an excellent musician, he was a pupil and friend of Gustave Den Duyts (1850-97), and later, at the Ghent Acad?mie, of Jean Delvin (1853-1922). He was involved in the exhibiting society LEssor in Brussels as well as the triennial salons held in Brussels, Antwerp and Ghent in rotation. Among his earliest important works are The Scheldt at Dendermonde (1887; Ghent, Mus. S. Kst.), which he painted beside Isidore Meyers (1836-1917) and Franz Courtens in a Realist style characteristic of the Dendermonde school. In 1889-90 he attended the studio of Alfred Roll in Paris, where he met Jacques-Emile Blanche and Charles Cottet, and became particularly closely associated with Frits Thaulow, Emile-Ren? M?nard and Edmond Aman-Jean. He exhibited regularly at the Salon in Paris. Although Baertsoen is considered to be one of the first Belgian Impressionists, he belonged to no particular school. He was more than a descriptive landscape painter, for he sought to evoke through the depiction of the natural world a mood of melancholy and resignation. He painted silent streets, rocks, rivers and canals in Bruges, Li?ge, Nieuwpoort, Diksmuide and in London, where he stayed during World War I. His most important paintings, however, were inspired by his native town, Ghent, of which he built up a remarkable portrait over the years in such works as Barges in the Snow (1901) and Ghent in the Evening (1903; both Brussels, Mus. A. Mod.). A broad, spontaneous technique, great delicacy of nuance, deep sincerity as well as a certain meditative quality characterize his work, which is limited in quantity. Baertsoen played an important role in Belgian cultural life of his period and was elected to the Acad?mie Royale des Beaux-Arts in 1919.
COYPEL, Charles-Antoine
French Painter, 1694-1752
Hans Weiditz
Mainz 1488-1534 Bern